Tonny Westring talar klarspråk. Med sina spelare. Om sitt yrke.
1999 blev den tidigare Österspelaren svensk fotbolls förste heltidsanställde talangscout. I dag pustar han ute efter ännu ett intensivt januarifönster.
– Marknaden har förändrats på sistone. Bortsett från de riktigt stora klubbarna i västeuropa är det ryska och turkiska lag som numera sitter på de stora pengarna, säger Tonny.
Vi träffar honom hemma i villan på Hov i Växjö. Den är fräsch och rymlig. Men i rummen där Tonny jobbar är det trångt.
Datorer och telefoner trängs på det lilla skrivbordet. Favoritlaget Liverpools lagbild pryder väggen. I rummet intill finns en soffa, ett bord och en gigantisk tv.
– 60 tum.., säger Tonny och ler.
Vi förstår att han tillbringar en hel del tid framför den imponerande skärmen.
– Jag ser minst en fotbollsmatch per dag årets samtliga 365 dagar. Antingen live eller på tv.
– När någon av mina spelare lirat match sätter vi oss ner på varsitt håll och tittar på tv-sändningen i efterhand. Efter 30 minuter ringer jag till spelaren och vi analyserar tillsammans vad han gjort bra eller dåligt så långt. Sedan tittar vi på nästa 30 minuter, ringer varandra igen, tittar på matchens sista halvtimme och ringer varandra en sista gång.
Tonny Westring, som på farmors sida har italienskt påbrå, är en riktig fotbollsnörd.
Men i unga år spelade han även ishockey, och när Tonny började som talangscout var det ishockeyspelare han spanade efter.
Tonny växte upp i Virserum. Pappa Kent körde rally. Mamma Katarina h
