Varför spelades musik av Penderecki på fredagens jubileumskonsert med 200-åringarna Chopin och Schumann? Och varför spelades folklorestycken från forna Jugoslavien?
Av Schumann spelades en okänd, trist och ointressant ouvertyr som helst förtjänar att glömmas. Banja Luka filhamoniker
Marek Szelzer, piano
Vanesa Kremenovic, dirigent
Konserthallen
Chopins f-mollkonsert, som blev konsertens enda men stora behållning, tolkades grandiost, briljant och deliciöst av Marek Szelzer, landsman till den polske romantiske tonsättaren.
Visserligen måste koncentrationen ha störts för solist och orkester, då publiken envisades med att applådera mellan satserna, något som är vanligt i Eskilstuna.
Men programhäftet – glittrigt och påkostat! – led brist på en hel del viktiga fakta, till exempel saknades Chopinkonsertens satsbenämningar, som troligen skulle ha fått publiken att avstå från störande applåder.
Marek Szelzer gav som extranummer den makalösa Ass-durpolonäsen, magistralt och oöverträffat tolkat jämte en vemodig Chopinmazurka.
Szelzer är helt ung, men följer de berömda polska pianisttraditionerna med ett superbt mästerskap,
Banja Lukaorkestern är närmast en utmärkt ungdomsorkester, som man gärna vill höra mer av. De flesta musikerna är i 20-årsåldern, större delen är kvinnor. Hur de ter sig i en större symfoni vet vi ännu inte.
Dirigenten Vanesa Kremenovic gjorde ett stillsamt intryck och ledde sin orkester utan åthävor eller Karajanmanér.
Frånvaron av text och talkommentarer kryddade konserten med viss osäkerhet.
Men – orkestern är helt ny och behöver spela in sig och få rutin.
Marek Szelzer gav konserten den välbehövliga guldkanten!
