Lana Del Ray:s cd born to die får tre granar av Smålandspostens recencent. Av veckans recensensioner får All the Saints, Musette, Glenn Hughes och Avatar fyra granar av fem.
LANA DEL REY
Born to die
Polydor/Universal
3/5
Singeln Video games har visats över 23 miljoner gånger på Youtube sedan den lades upp i augusti. 23 miljoner.
Men det som till en början var en enad hajp av denna "gangsta Nancy Sinatra", förvandlades snart till ett ilsket näthat.
Besvikelsen var monumental över att Lana Del Rey, eller Elizabeth Grant som hon heter, var fejk. En genomkommersialiserad skivbolagsprodukt. Inte alls den förvirrade, destruktiva stjärnan med sprängfyllda läppar som lika gärna som att bli hyllad artist hade kunnat sluta i matoset i en för trång husvagn med en man som kom hem mellan raparna på senaste ölen.
Det gamla Hollywood, de arbetarromantiska 50-talsidealen, Roy Orbison och James Dean, ger man sig inte på ostraffat. Ska man göra anspråk på den världen är ingenting viktigare än att vara "äkta".
Med det sagt, kan man konstatera att den mediala utvecklingen kring Lana Del Rey bara har spelat henne i händerna.
23 miljoner visningar. Helt rättvist dessutom. För Video games är en fantastisk låt. Även om Elizabeth Grant bara är en ganska vanlig tjej som vill bli känd.
Hennes sömndruckna röst, pianot, melodin som knappt har styrfart. Och så avgrunden som hela tiden lurar runt hörnet. Episkt. Och sparksmakat.
Låten Blue jeans är i samma uppdaterade 50-talsromantiska anda. Som Chris Isaaks Wicked games, fast på en fallfärdig trailerpark istället för på en beach tillsammans med H
