Det hör till ovanligheten med ett utsålt Palladium, men i går kväll var det fullt till sista plats när duon Jesper Rönndahl och Jens Nilsen delade två timmar på scenen.
Båda kommer från Lundatrakten, båda kan konsten att roa och oroa, båda känner vi från både radio och tv och det är kanske främst ståuppkomik man tänker. I alla fall är det det som Jesper Rönndahl inleder sin halva av kvällen med, även om den här specialturnén får gott sällskap av tragiken.
Tragikomisk humor och inte minst sång fyllde Emil Jensen andra akten med på sitt numera ganska välkända vis: genom att blanda Spoken Word med singer-song-traditionen och numera även den så kallade Ligg-ner tragiken.
Det blev en övergång från mera försiktiga skrap med hoven – förlåt – gympadojan i golvet till mer frustande och bångstyrig gestik vad gäller Jesper Rönndahls framträdande.
Hans fysiska rörlighet med benen påminner ibland om en otålig galopphäst och sen sparkar han snabbt igång sin verbala rörlighet och vi som publik får ett race av galna tankegångar och reflektioner, allt ifrån fett planetsnack: om planeten Jupiter med ränder på tvären, korta och långa halsar och om okunnigheten hos köttätare, att kött faktiskt är muskler! Eller att det inte är smart att använda pungkulorna som vattenpass (!). Eller varför man inte kan göra placebotester med diabetiker – de tål inte sockerpiller.
I mitten av loppet har han publiken med sig, Palladium frustar av skratt. Jo, han har en särskilt klurigt sätt att reflektera över helt vanlig
