Poesi om väntan och förberedelse bjöds under Kulturnatten av Johannes Anyuru, som inledde Växjö poetry slam, med poeter från Växjö scenpoesiförening på Café & Läs inuti statsbiblioteket.
Från eldens och musikens hetsande lockelse i parken till en mera lågmäld eld:tvärs över gatan på Café & Läs var det fullsmockat i väntan på Johannes Anyuru och Poetry slam poeternas inre glöd inför att ta platsen, äga scenen. Så kom han då och förvånade kanske fler än en: Johannes Anyuru som just varit med och invigt sina egna ord på bibliotekets fasad: Det är bara gudarna som är nya, var själv litet nystöpt: skjorta, slips och kostym. Kanske blev också fler än en förvånad när han på-annonserade att han tänkte läsa förordet till den senaste boken: En civilisation utan båtar. En prosaberättelse med mycket poesi i. En berättelse om en lång väntan i Aten, väntan på att Ship to Gaza flottan ska få komma iväg.Anyuru läser ur det långa förordet, att döden är som ett brus i världen att den världen tillhör oss. Med höger hand i byxfickan och vänster hand om boken läser han om vännen Edda Manga, svensk-colombiansk idéhistoriker, kvinna och aktivist som var med och startade Ship to Gaza. Han läser närmast monotont, samlad i sin långa kropp och avbryter endast för att plötsligt göra en, som han säger, David Letterman gest, och för ett korrekturfel som han upptäcker att lektören och utgivaren har missat. Jag är bara förbandet här i kväll, har han redan sagt, och när klockan börjar närma sig busstidens avgång, tackar han kort och glider bort från scenen,
