Cirkusartisten Manda Rydman arbetar i en bransch där ätstörningar, hård träning och smärta är en del av vardagen. Själv ser hon sin sunda kroppsuppfattning som en självklarhet.
-För mig finns det inte att jag skulle säga att jag ogillar min kropp, jag behöver alla delar för att prestera, för att bli bättre. Jag älskar att se kroppar som kan något, en dansare eller en idrottare, för vad är poängen med en smal kropp utan muskler? Den är ju bara smal.Enligt Manda Rydman förekommer det mer ätstörningar inom parakrobatiken eftersom det är vanligare med lyft där och då kan man inte vara för tung. Själv älskar hon cirkus för mycket för att fastna i tankar om sitt utseende och hon ser istället sig själv i rörelser.-Under den senaste föreställningen visualiserade jag musiken. Jag försökte förmedla känslan av flytande glas som stundtals stelnar. Kroppen vet vad den ska göra. När det går bra så känns det njutningsfullt. Det är på riktigt, det händer.När Manda Rydman rör sig på scenen påminner hon om ett sagoväsen. Åratal av träning har lett till att hon kan vrida sin kropp i otaliga formationer. Musklerna vibrerar av ansträngning, men hon slutar aldrig le. Samtidigt är smärtan en del av jobbet.-Jag har aldrig tänkt att nu slutar jag med cirkus, för att jag har så ont. Då får man tänka om och göra något annat för stunden, exempelvis simma eller liknande.Hon tänker tillbaka på tiden i Berlin, då hon uppträdde på Chamäleon theatre. Föreställningarna var en blandning av olika nummer. Stu
