Under sina 30 år har Sågskära blivit något av en institution inom svensk folkmusik. När det blivit dags att lägga näverskalmejan på hyllan är det passande att farvälet sker på hemmaplan med traditionsenlig julkonsert på Smålands museum under två kvällar. Det är 30-årsfest, julfirande och avsked i samma paket. Konserten har lite jultema, vi får bland annat fyra Staffansånger (han är mest känd för sin insats som stalledräng) och några hits i en av ordets kanske mer vaga definitioner.
Tre av de sex nuvarande medlemmarna har varit med hela vägen – Magnus Gustafsson, Toste Länne och Marie Länne Persson – och de andra tre har tillkommit senare. Men även före detta medlemmar, vänner och medlemmarnas barn gästar. Jag räknar till 16 personer på scen.
De senaste åren har gruppen spelat mer sällan och medlemmarna varit spridda geografiskt och upptagna på olika håll. I år uppträdde de inte på Korröfestivalen. Det är som om Kalle Anka skulle missa julafton. Under åren har de prisats och spelat runt om i Europa och spridit småländska visor ända nere i Grekland. Om inte det vore nog har de även nästan testats till Svensktoppen, men låten var några sekunder för lång för att passera regelverket. De har också kallats för Sögskåra i Californian Fiddle Magazine, Sackskara i Tyskland och Skottkärran. Men den sistnämnda spelningen blev inte av.
Oavsett namnet spelar de traditionell folkmusik med början i tidig medeltid, med levande och frisk attityd. Det pratas också mycket och det blir något av en anekdoternas afton. Berättelserna gör a
