I kväll spelar Mikale Wiehe i Växjö. Under hans storhetstid på 70-talet blomstrade den politiska musiken. I dag är den inte alltid lika synlig, men den finns där. Tydligast blir det inom hiphopen, men även pop- och dansmusik har dolda undertoner. Vi reder ut hur det står till med den politiska musiken i Sverige.
– Man pekar oftast ut 70-talet som någon slags glansperiod i sammanhanget. Det var då Mikael Wiehe och Hoola Bandoola band slog igenom, säger Agneta Karlsson, producent för UR:s musikprogram Pop och Politik.Men det är inte helt rättvist att bedöma dagens artister som totalt opolitiska anser hon.– Jag skulle inte säga att Mikael Wiehe var mer eller mindre politisk i sitt skapande än vad artisterna idag är. Det görs precis lika mycket agitatoriska låtar som förr. Just det agitatoriska är mycket vitalt i hiphopscenen. Om man ser till texter med politiska budskap är ju hiphopen som genre en genre där man gärna skriver om situationen i samhället, om hur det ser ut.
Det är vida känt att just hiphopen innehåller många politiska stråk. I november förra året skrev rapparen Promoe låten Folkmordsmiljonären. Texten riktar stark kritik mot Carl Bildt och har beskrivits som ”ursinnig, närmast hatisk”.– Ja, det stämmer att många av de bästa politiska låtarna har gjorts av rappare. Det är inte så att Promoe skulle få mig att rösta på något speciellt parti i ett riksdagsval, men det är spännande att hiphopen fortfarande kan framstå som kapabel att påverka, säger Fredrik Strage, kulturjournalist och författare.Han förklarar att många anser at
