Utställningen av Karl-Otto Hedals målningar på Ljungbergmuseet är unik. Den visar verk av en konstnär som aldrig ställde ut.
Trots ett långt och produktivt konstnärsliv har hans bilder aldrig visats för allmänheten, förrän nu.
Karl-Otto Hedal föddes i Danmark 1921, men kom efter andra världskriget att bosätta sig strax utanför Traryd. Här verkade han i det fördolda som konstnär, fram till sin död 2006.
Så sent som för ett par tre år sedan fick Ljungbergmuseet upp ögonen för den livsgärning som stod kvar i hans ateljé. Nu visar man ett urval av hans verk; sextio oljemålningar.
Intrycket av utställningen är imponerande. Hur har Hedal kunnat hålla sitt konstnärsskap hemligt? Och varför? När man hör talas om någon som målat hela sitt liv i det fördolda blir förväntningarna kanske inte så höga, men Hedals måleri överträffar alla spekulationer. Det här är riktigt bra. Det är lätt att med utgångspunkt från måleriet dra paralleller till Sven Ljungbergs karaktäristiska bilder. Motiven är mestadels landskap, mycket träd och enstaka blomsterbuskage. Väl komponerat och genomgående naturalistiskt. Men Hedals officiella karriär som scenograf gör sig påmind.
Måleriet är grövre tillyxat och lagt i starkare färger med stor kontrastverkan.
Bilderna är som gjorda för att ses på håll, upptäcker man snart. Där det är möjligt vinner de på att man tar några extra steg tillbaka, precis som vid betraktandet av impressionistiska verk.
Men de här är snarare expressionistiska i sin f
